Lundaockupanter och spridda Lundaproblem
Idag berättar Västerbottens Kuriren (VK) om ett 30-tal, till Umeå, nyinflyttade studenter som saknar bostad och därför tvingas bo på camping, i husvagnar, på vänners soffor och i bilar. En situation vi känner från de senaste årens bostadsdebatt i Lund och som nu verkar bli allt mer påtaglig över hela Sverige.
Ännu ett hus har i veckan tagits i besittning av husockupanter i Lund, om än bara för ett dygn innan politiker sköt över bostadsfrågan till polisen som stormade huset. Trots två år av bostadspolitisk debatt i den Skånska universitetsstaden har lite, för att inte säga inget, hänt. Ännu en årskull studenter anländer nu till staden utan någon bostadsgaranti och hänvisas till tält, tredjehandskontrakt och sina egna bilar. Ett generellt bostadspolitiskt haveri som gör sig synligt, bland annat, hos studenterna.
För någon dag sedan meddelade medierna att endast tre städer kan garantera bostäder till nyinflyttade studenter. Ingen av dessa tillhör Sveriges tyngre akademiska säten utan är snarare småstäder med allmänna avbefolkningstendenser. De problem som basunerats ut av husockupanter i Lund börjar alltså även synas här i universitetsstaden Umeå nu. Studenter tvingas även här campa, sova på soffor och i bilar i brist på tillgängliga bostäder.
Lundaockupanterna ser ett faktum som gör den rådande bostadsbristen tämligen svår att förstå - faktumet att de överallt, runtomkring i staden ser hus stå tomma i åratal samtidigt som människor lever på gatorna. Samma sak är gällande här i Umeå. När jag promenerar de tre kilometerna från min bostad ner till stadskärnan (via universitetet) passerar jag ett flertal tomma fastigheter, vissa av dom ägda av kommunen, som förfaller samtidigt som Umeås hemlösantal kravlar sig över två hundra personer. I hela staden handlar det troligtvis om ett femtiotal fastigheter som av ett eller annat skäl inte brukas. Ofta väntar fastighetsägaren på att få riva, eller spekulerar för att hitta rätt hyresgäst eller köpare för att göra maximal vinst.
I hela Sverige vågar jag påstå, finns fler tomma hus än de ca 10.000 som idag är hemlösa. Det är en ekvation som helt enkelt inte går att få ihop. Samtidigt byggs idag allt färre hyresgäster, speciellt efter de fyra senaste åren med Alliansregeringen. Dessutom omvandlar stora delar av det nuvarande hyresrättsbeståndet till bostadsrätter trots faktumet att få studenter, skuldsatta, hemlösa eller andra relativt ekonomiskt svaga grupper, någonsin skulle kunna köpa sig en bostad med dagens låneregler.
Att husockupationerna i skenet av detta blivit fler de senaste åren är knappast svårt att förstå. I ett samhälle där äganderätten går långt före, den stadgade i FN:s mänskliga rättigheter, rätten till tak över huvudet tyder på ett liberalt samhälle som har stora problem med att prioritera bland sina värderingar. Sloganen - “tomma hus är allas hus” har inte på länge låtit så rättvis.
—————————————————————————-
Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Vänsterpolitiker skyddar romer, Kaj Raving skriver Vi ska inte tro vi får välfärd…, Lukas Löfling skriver Alliansen och opinionen, Hans Norebrink skriver Aktuell Gandhi, L. O. K. Ejnermark skriver Det stundande upproret – “Sjunde cirkeln” (eller demokratins död)
För mer vänsterbloggar besök www.konfliktportalen.se.
