Flytta inte stadsbiblioteket!
Den 21 december 2010 klubbades beslutet om ett nytt kulturens hus vid kajen i Umeå och därmed, en flytt av nuvarande stadsbiblioteket. Samtliga partier, inklusive Vänsterpartiet, ställde sig bakom förslaget trots att en majoritet av fullmäktigepartierna gick till val på motstånd, eller i alla fall en tvekande attityd, gentemot flyttförslagen.
En sämre julklapp kunde politikerna knappast erbjuda oss Umebor. Flytten av biblioteket innebär, vilket jag tidigare skrivit om här, en premiering av kommersiella intressen på bekostnad av kulturella allmänningar i förklädnad av en storsatsning på just kulturen. Det som krävdes för att tippa över bägaren i fullmäktige från “mot” till “för” var ett antal obetydliga förändringar i förslaget. Garanti av kollektivtrafiksanslutning till nya biblioteket, ett kvinnohistoriskt museum och ersättning i form av annan “icke-kommersiell mötesplats” i anslutning till Vasaplan, dock inte preciserat vad det innebär i praktiken.
Att återskapa stadsbibliotekets nuvarande tillgänglighet på den nya platsen är i praktiken självfallet orealistiskt. Att någon, eller några bussar, får en ny dragning förbi kajen är knappast jämförbart med dagens läge i direkt anslutning till samtliga stadsbussar inklusive ett stort antal länsbussar. Stadsbibliotekets nuvarande läge är idealiskt just för att det ligger på en plats vi passerar naturligt mellan shopping/restaurangbesök och kollektivtrafik. Läget gör så att stadsbiblioteket fungerar som en allmän oas, mitt i centrum. När nu flytten genomförs kommer ytan till största del ersättas med kommersiell exploatering i form av ännu en shoppinggalleria. Det är ännu ett steg i överförandet av stadsutrymmet från kommun till privata aktörer. I praktiken innebär det att vi som bor här snart helt saknar kontroll över vår egen närmiljö samtidigt som ett fåtal stora fastighetskoncerner har fria händer att utveckla staden i den riktning som anses mest fördelaktiga för deras (ekonomiska) intressen. Till detta skall tilläggas att det nya Kulturens Hus, där stadsbiblioteket ska husera, byggs och drivs av ett bolag som ägs av kommunen tillsammans med just den privata fastighetskoncern som givits allt större tillgång till de fastigheter som tidigare funnits i kommunal ägo - Balticgruppen.
Att ett flertal partier skrev in motståndet mot en eventuell flytt i sina valmanifest är knappast underligt. Det går knappast att förringa den folkliga opposition som existerat varje gång frågan kommit på tal. När beslutet väl togs talade VK:s läsarundersökning sitt tydliga språk: 85 % var emot en flytt (uppdelat i 3 olika förslag). Till detta ska tilläggas att även de anställda själva delvis öppet opponerat sig, bland annat via den facebookkampanj som en anställd startade för ett antal månader sedan.
Prestigen inför ett antal EU-byråkrater och samspelet med det lokala näringslivet i exploateringen av innerstaden väger utan tvivel betydligt tyngre än opinionen i sig, som så ofta annars. Att ett slag mot kulturen görs i namnet av en kultursatsning är självfallet bara det, en vidrighet i sig.
