Stadskamp & dominoeffekter i det lokala
Vreden över att antal större stadsomvandlingsprojekt växer sig allt starkare i Umeå på ett opinionsmässigt plan. Men hur kan detta missnöje konstitueras i en verklig stadskampsrörelse som kan åstadkomma något?
Det har varit några minst sagt intressanta senaste veckor här i Umeå. När den första kritiska debattartikeln i början av februari publicerades på Västerbottens Kurirens (VK) hemsida var det som att dra upp proppen ur ett badkar, eller som att försiktigt putta på den första brickan i ett gigantiskt domino. Det som följt har varit nästan ett oändligt flöde av kritiska blogginlägg, debattartiklar och insändare. Men debatten tycks också fortplanta sig själv och sprida sig utanför sitt ursprungliga mönster. Nya dominoeffekter tycks uppstå varstans de ges det minsta utrymme och nu tycks en allt bredare stadskamp växa fram underifrån i en populists drömsituation: Folket mot politikerna (och näringslivet till viss del).
Den kommande veckan testas protesternas potential på allvar kring en rad “dialogmöten” som politiker utlyst samt en aktion under namnet ‹‹flytthjälp till Lennart Holmlund›› (Umeås kommunalråd, för er icke-lokala). Det kan vara viktigt att påpeka den skiljelinje som ändå existerar mellan en hätsk debatt på internet och via medier, och protester som äger rum i fysiska rum. De tycks på ett generellt plan spela stor roll om den här typen av protester klarar av att ta just det steget. Att etablera sig som en fysisk kraft, att ta det ansiktslösa motstånd som pågår och konstituera det i ett synligt kollektiv, på ett eller annat sätt. Att en facebookgrupp säger att 100.000 personer ska göra revolution i Egypten säger egentligen ganska lite förrän detta antal väl visar sig och gör anspråk på just det fysiska rummet.
Min åsikt är att det som förmodligen måste ske de närmsta månaderna är att en form uppstår som kan samla de kritiska opinioner som ändå verkar finnas, koppla samman dem i en förståelig kritisk teori och ge dem möjlighet att göra anspråk på just det fysiska rum som protesterna idag inte lyckats synas i (undantaget småprotester, flygbladsutdelningar och liknande då). Men det är också skapandet av en sådan fastare form (‹‹formellt parti››) som riskerar att splittra upp motståndet och synliggöra skiljelinjer. Motståndets idag ansiktslösa och något oklara karaktär är kanske också ett av dess starkaste vapen. Att framstå (rättfärdigat eller felaktigt) som närvarande överallt och framförallt - utan en ledare (inräknat både specifik person och t ex ett politiskt parti eller en organisation som försöker inta en avantgardeställning) som går att demonisera och på det viset förminska motståndet i sig. Det sista dessa kamper behöver är utan tvivel en röst som försöker tala för alla utan att ha givits något mandat för detta i allmänhet och i synnerhet en parlamentarisk kraft som samtidigt röstfiskar ur motståndet. Samtidigt tycks risken för detta tämligen låg då två partier (från varsin ideologisk kant) faktiskt försökt med väldigt fruktlösa resultat.
Den viktiga frågan för alla de som arbetar med stadskampsfrågorna lokalt är kanske därmed hur man upprätthåller den oklara karaktären (ledarlöshet, svärmkänsla osv) samtidigt som man lyckas ta steget från att vara av opinionskaraktär till att fysiskt göra anspråk på de rum som striderna ändå handlar om. Anonyma facebookgrupper med bred tendensfrihet som snabbt utlyser fysiska träffar (besök på dialogmöten, protester utanför fullmäktige, kortare besittningar av faktiska utrymmen) kanske kan vara ett sätt att varsamt agera utifrån de förutsättningar som verkar existera och med hänsyn till eventuella skiljelinjer.
Förhoppningsvis har vi ännu mer spännande veckor framför oss än bakom oss här i Umeå.
—————————————————————-
Från Konfliktportalen.se: Röda Lund skriver Fiendens fiende är inte automatiskt vår vän, Lasse Franck skriver Världens bästa värld, Kaj Raving skriver Högerregeringen fortsätter sin antifackliga politik, Jöran Fagerlund skriver 500 demonstrerade i Göteborg för rätten till asyl, L. O. K. Ejnermark skriver Intressanta analyser om Libyen – vad tycker vänstern?, » 907 skriver Ett brev till en vänster med drömmar om populism
För mer vänsterbloggar besök www.konfliktportalen.se.
