Det lilla sätter helheten i perspektiv.

Med snart tre år kvar till Kulturhuvudstadsåret 2014 i Umeå är frågan om Kulturens Hus, stadens generella planering och flytten av stadsbiblioteket central på dagordningen. Men varför motsätter sig många av oss en flytt och vilken roll fyller stadsbiblioteket som gör bevaringen så viktig i sig?

Turerna kring flyttförslaget av Umeå stadsbibliotek börjar krypandes närma sig beslutsfattning. I alla fall om man ska tro viskningarna inifrån Umeås kommunhus och dess förvaltningar. Den lokala borgerliga allians varav flera av dess partier gick till val på motstånd mot flytten sägs i själva verket planera att rösta för när saken ska läggas till handlingarna. Samtidigt splittrar frågan socialdemokratin internt, delvis för att flytten de facto inte överensstämmer med de nuvarande riktlinjerna om bibliotekets placering i förhållande till tillgänglighetsaspekter, sägs det.

För er som inte bor i Umeå kan det kanske te sig obegripligt hur frågan om stadsbiblioteket kan bli en så pass central fråga, framförallt känslomässigt, för många Umebor. Det finns flera faktorer som därför, även för er som är nyinflyttade, tåls att påpekas för att klargöra situationen i stort. Umeå stadsbibliotek ligger idag i Umeå centrums absoluta kärnområde. Det ligger i anslutning till bussgatan för kollektiv lokal- och närlänstrafik, det har entréer mot såväl Umeå Folkets Hus som den stora centrumgatan Rådhusesplanaden som ca 50-100 meter från biblioteksentrén avslutas med Rådhustorget, Umeås mittpunkt. Stadsbiblioteket innehar på så vis det absolut mest centrala läge utifrån en mångfald av nyckelförutsättningar som finns i Umeå. Det är knappast en slump, ska tilläggas. Huset uppfördes i sig som biblioteksbyggnad för att kunna flytta biblioteket till ett läge med just dessa perfekta förutsättningar från det dåvarande, betydligt mindre centrala läget.

När Umeå nu blir Kulturhuvudstad 2014 planeras så satsningens prestigebygge – ett Kulturens Hus, vid kajen, en betydande bit bort från såväl kollektivtrafik som de andra nämnda förutsättningarna dagens bibliotek innehar. Kulturens Hus är i sig en idé som är dåligt förankrad, liksom hela kulturhuvudstadssatsningen (en majoritet har varit emot i samtliga opinionsundersökningar), men projektet innehar en stark prestige bland beslutsfattarna, framförallt för att det ingår i den plan som vann Umeå titeln som EU:s kulturhuvudstad. Att inte kunna uppföra detta skulle således utan tvivel vara ett misslyckande ur denna synvinkel.

Men bibliotekets nuvarande läge är viktigt ur ett flertal centrala aspekter för många Umeåbor som delvis utgår från dagens placering. I grund och botten blir dessa aspekter på ett vis symptom för den avsaknad av vissa rum som redan idag finns i stadens centrum. Biblioteket är, förutom just ett bibliotek, en central mötespunkt för många här i Umeå. Det är där vi ofta bestämmer träff med våra vänner, just pga läget och möjligheten att spendera tid inomhus utan de krav som medföljer av att vistas i en konsumtionsinriktad miljö. Umeå är en stad där vintern slukar mer än halva året. Inräknat dagar med regn och relativ kyla är det generellt sett få dagar det är helt behagligt att spendera passiv tid utomhus. Det är dessa aspekter som gör att biblioteket idag blir ett naturligt allmänt rum. När bussarna går mer sällan är det dit vi går för att döda tid. Vi sätter oss i tidningshörnan vid entrén, kollar internet på de öppna datorerna eller slöar på en av många bänkar och stolar i foajén som vetter ut mot Vasaplan där bussarna går. Umeå Stadsbibliotek innehåller dessutom ett populärt kafé med relativt billiga priser och bra öppettider som rent generellt huseras av andra grupper än de mer ”hippa” kaféerna i staden. Man kan säga att atmosfären på många vis är mer tillåtande på bibliotekskaféet, mindre konsumtionshetsande. Här sitter många och studerar med böcker från biblioteket på förmiddagarna, här träffs mamma- & pappalediga föräldrar i grupp, här hänger pensionärerna, många arbetslösa, invandrare. Det finns en dynamik som är svårträffad på andra platser i staden och som givit Bibliotekskaféet ett enormt affektivt värde för många Umebor. Inne på toaletten finns t o m en återgivning av en dikt från en diktsamling skriven på, och om, kaféet.

Att Umeå stadsbibliotek fyller alla dessa funktioner i människors vardagsliv, vid sidan av att vara ett utmärkt bibliotek med trevliga bibliotekarier talar alltså snarare för bristen på många saker i Umeå än något annat. Det mångfaldiga brukandet av rummet visar behovet av tillgängliga och icke-kommersiellt riktade rum i hjärtat av staden där vi kan mötas, spendera tid (döda tid) och på andra sätt bara vara utan ett specifikt ändamål.

Med flytten av biblioteket kommer många av dessa funktioner gå förlorade utan någon duglig ersättning. Mycket tyder idag på att Umeå C, centrumbutikernas intresseorganisation, intresserar sig för att köpa byggnaden av Umeå Kommun vid flytten och utveckla den till en shoppinggalleria – det är ju det perfekta läget! Det är knappast troligt att den typ av shoppingkomplex, utifrån andra liknande rum, kommer inneha samma tolerans till att brukas som en allmänning av gemene Umebo. Samtidigt faller planerna in i ett betydligt större perspektiv. Umeå centrum håller på att utsättas för intensiv gentrifiering. Hyresrätter rivs liksom K-märkta småhus, mindre butiker och kulturlokaler tvingas ut ur centrum med stigande fastighetspriser, flera stora gallerior planeras, konferenscentrum, stora hotellkomplex. Både våra allmänningar och vår stads identitet samt möjligheten att bo i centrum och på så sätt motverka generell segregation håller på att exploateras till förmån för marknadsintressena. Flytten av stadsbiblioteket utgör en nyckel i denna omdaning av stadskärnan, och staden som sådan, och motståndet mot flytten utgör därmed också nyckeln till motstånd mot omdaningen generellt.

Vi ska därför inte bevara stadsbiblioteket på dess nuvarande plats utifrån en diffus känsla av att vi gillar när saker är som de alltid har varit. Vi ska bevara det för att det är en strid om vår tillgång till den stad vi bor i, generellt. Alla de bruksområden som idag samlas i biblioteket tyder på att vi behöver fler öppna rum och sociala mötesplatser i centrumets kärna, inte färre. Därför ska vi motverka flytten med alla medel som krävs.

—————————————————————————————

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Positivt med mer varg, Hans Norebrink skriver Kapitalets springflicka, tusenpekpinnar skriver Middle-class morality, L. O. K. Ejnermark skriver Wikileaks avslöjar våra egna anti-demokrater, jesper skriver Solidaritet bygger inte på egenansvar, allaljuger skriver Det tandlösa motståndets höst

För mer vänsterbloggar besök www.konfliktportalen.se.

Lundaockupanter och spridda Lundaproblem

Idag berättar Västerbottens Kuriren (VK) om ett 30-tal, till Umeå, nyinflyttade studenter som saknar bostad och därför tvingas bo på camping, i husvagnar, på vänners soffor och i bilar. En situation vi känner från de senaste årens bostadsdebatt i Lund och som nu verkar bli allt mer påtaglig över hela Sverige.

Ännu ett hus har i veckan tagits i besittning av husockupanter i Lund, om än bara för ett dygn innan politiker sköt över bostadsfrågan till polisen som stormade huset. Trots två år av bostadspolitisk debatt i den Skånska universitetsstaden har lite, för att inte säga inget, hänt. Ännu en årskull studenter anländer nu till staden utan någon bostadsgaranti och hänvisas till tält, tredjehandskontrakt och sina egna bilar. Ett generellt bostadspolitiskt haveri som gör sig synligt, bland annat, hos studenterna.

För någon dag sedan meddelade medierna att endast tre städer kan garantera bostäder till nyinflyttade studenter. Ingen av dessa tillhör Sveriges tyngre akademiska säten utan är snarare småstäder med allmänna avbefolkningstendenser. De problem som basunerats ut av husockupanter i Lund börjar alltså även synas här i universitetsstaden Umeå nu. Studenter tvingas även här campa, sova på soffor och i bilar i brist på tillgängliga bostäder.

Lundaockupanterna ser ett faktum som gör den rådande bostadsbristen tämligen svår att förstå - faktumet att de överallt, runtomkring i staden ser hus stå tomma i åratal samtidigt som människor lever på gatorna. Samma sak är gällande här i Umeå. När jag promenerar de tre kilometerna från min bostad ner till stadskärnan (via universitetet) passerar jag ett flertal tomma fastigheter, vissa av dom ägda av kommunen, som förfaller samtidigt som Umeås hemlösantal kravlar sig över två hundra personer. I hela staden handlar det troligtvis om ett femtiotal fastigheter som av ett eller annat skäl inte brukas. Ofta väntar fastighetsägaren på att få riva, eller spekulerar för att hitta rätt hyresgäst eller köpare för att göra maximal vinst.

I hela Sverige vågar jag påstå, finns fler tomma hus än de ca 10.000 som idag är hemlösa. Det är en ekvation som helt enkelt inte går att få ihop. Samtidigt byggs idag allt färre hyresgäster, speciellt efter de fyra senaste åren med Alliansregeringen. Dessutom omvandlar stora delar av det nuvarande hyresrättsbeståndet till bostadsrätter trots faktumet att få studenter, skuldsatta, hemlösa eller andra relativt ekonomiskt svaga grupper, någonsin skulle kunna köpa sig en bostad med dagens låneregler.

Att husockupationerna i skenet av detta blivit fler de senaste åren är knappast svårt att förstå. I ett samhälle där äganderätten går långt före, den stadgade i FN:s mänskliga rättigheter, rätten till tak över huvudet tyder på ett liberalt samhälle som har stora problem med att prioritera bland sina värderingar. Sloganen - “tomma hus är allas hus” har inte på länge låtit så rättvis.

—————————————————————————-

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Vänsterpolitiker skyddar romer, Kaj Raving skriver Vi ska inte tro vi får välfärd…, Lukas Löfling skriver Alliansen och opinionen, Hans Norebrink skriver Aktuell Gandhi, L. O. K. Ejnermark skriver Det stundande upproret – “Sjunde cirkeln” (eller demokratins död)

För mer vänsterbloggar besök www.konfliktportalen.se.